Jag jobbar och sliter och glömmer bort saker för en stund sen kommer de tillbaka! När jag sitter still, då vimlar tankarna fram och tillbaka. Jag kvävs i min olycka när jag inte har något att göra, måste träffa folk, måste jobba, ha något som ockuperar mig. Sluta känna! Åh bara åh jag vet inte...
Känslan att vara ensammast i världen, att inte veta vart man ska vända sig. Att älska men ändå inte, att hata men inte veta vad. Jag har massa kärlek, men ingen att ge den till, för mycket hat men ingen att hata och sorg men inget att sörja. Livet funkar bara inte som det ska för tillfället. Jag känner att det är dags att åka nu, jag är för gammal för att bo hemma, det finns bara inte på kartan längre, jag är bara olycklig och mår dåligt hemma, finns inget som lockar utan min säng och mina djur. Jag vill bara bort, så långt bort som möjligt!
Jag räknar ner dagar. Det känns så sorgligt, elever jag har irriterat mig på för att de inte lyssnar, haft en attityd mot mig, de som varit alldeles underbara. Jag vill bara ta med alla hem och inte släppa de ifrån mig. De har bringat mig massor med lycka. Aldrig kunde jag tro att det skulle vara då härligt att jobba på en skola med småbarn. De är helt fantastiska!
Det jobbigaste är inte att sluta, utan att veta att jag ska flytta och kommer inte komma tillbaka till dem. Usch vilken tung vecka, ändå är det det roligaste kvar, brännbollen mot sexorna, sista lektionen med femmorna, fika med tvåorna. Sen avslutning, tårarna kommer flöda...
Det bästa med sommaren lätta kläder och böljande värme. Ligger och tar det lite lugnt i solen i väntan på att nån ska komma och kolla på mina kaninskruttar! Ha det gött i solen!
Haren mysfredag med Jamie och Ellinore, vi har precis kommit hem från Norrköping och kollar på lejonkungen, Jamies favoritfilm, har också varit på en arbetsintervju idag så har jag jobbat också, Alexandra spådde en framtida händelse om mig.. Inte riktigt vad som kommer hända men fantasi kan man ju ha ! Ha det bra!
Hej Sverige ser ut som att vi får ett år till du! Ligger i min säng ska snart gå upp och skapa kaos i mitt kök! Här blir det tårtbakning för fulla muggar!! Och sen blir det studentfirande för min kära lilla kusin dom blivit så stor! Hurra hurra mycket att fira idag, min vackraste fyllde nitton igår det ska också firas ordentligt!
Jag vill leva utan komplex, jag vill inte vara rädd för närhet, jag vill inte glömmas bort, inte bli sårad och inte gå upp i vikt, jag vill orka träna och vara lycklig med någon.
Varför måste jag få alla psykiska bekymmer, måste jag jämt vara tjejen som inte ens kan lita på sig själv, som fruktar spegeln och flyr från folk. Gräva ner sig är inte min lösning, det är bara det jag gör när världen jobbar mot mig...
Bristen på glädje är helt uppenbar, medans den lyser med sin frånvaro kan jag ju lägga till att brist på mat skiner starkt och jag är för trött för att bry mig. Ingenting känns viktigt eller meningsfullt och jag är smått trött på allt just nu.
Känns som att jag tappat greppet om mig själv igen. Vad ska man göra nu då? Vänta på att det ska bli "bättre" wow amazing.
Godkväll alla människor därute
"To be a Star, you must Shine your own Light, follow Your own path, and Don't worry about the Darkness, for That is when the Stars shine Brightest." Napoleon Hill